Den trogna hunden Hachikō

Jag hörde historien om den trogna hunden Hachikō för första gången under en av många lektioner med min lärare Gunnar från Stockholms universitet. Den gjorde mig väldigt känslosam, då det är en väldigt vacker historia.

År 1924 kom Hachi (akitahane) till Tokyo tillsammans med sin ägare Hidesaburō Ueno, som arbetade som professor på Tokyos universitet. Varje dag lämnade Hachi sin ägare vid arbetet och mötte honom sedan vid tågstationen vid arbetsdagens slut. Denna dagliga ritual fortsatte fram till en dag i maj år 1925 då professorn en kväll inte dök upp vid tåget. Professor Ueno hade, vid universitetet samma dag, drabbats av en stroke som ledde till hans bortgång, därför återvände han aldrig till tågstationen där hans vän väntade på honom.

Efter sin ägares död fick Hachi ett nytt hem, som han ständigt rymde ifrån och sökte sig till sitt gamla hem. Så småningom insåg Hachi förmodligen att professorn inte längre fanns i det gamla hemmet och han började istället söka efter sin husse vid tågstationen. Varje dag väntade Hachi vid stationen, men hans vän återvände aldrig. Hachis närvaro vid stationen uppmärksammades av andra pendlare och många av de mindes hur Hachi och professor Ueno hade väntat där tillsammans varje dag. De började ta med mat och godsaker till Hachi.

Hachis besök vid tågstationen fortsatte i 9 år, men han kom endast på kvällen - precis vid den tid då tåget hans husse åkt med kom till stationen. En av Uenos studenter, som var något av en expert på rasen Akita, såg hunden vid stationen och följde honom hem. Han fick höra historien om Hachis liv och kort därefter publicerade han en dokumenterad inventering av Akitas i Japan. Forskningen visade att det endast fanns 30 renrasiga Akitas kvar, Hachi inkluderad.

Professor Uenos före detta student återvände ofta för att besöka Hachi och genom åren skrev han flera artiklar om hans otroliga lojalitet. År 1932 publicerades en av artiklarna i Tokyos största tidning och Hachi blev känd över hela landet. Hans trofasthet mot sin husse imponerade på folket i Japan och ansågs representera en familjelojalitet som alla borde sträva efter. Lärare och föräldrar använde berättelsen om Hachikō som ett exempel för sina barn och elever. En känd japansk konstnär skapade en skulptur av hunden och hela Japans medvetande om rasen Akita växte. Så småningom blev Hachis legendariska trofasthet en nationell symbol för lojalitet. I april år 1934 restes en bronsstaty av honom på stationen där han väntade varje dag och Hachi var själv närvarande vid avtäckningen. Under åren så började man hedra Hachi med att säga 'Hachikō' för att hedra honom.
Statyn är en populär mötesplats och den in- och utgång till stationen som finns närmast statyn kallas "Hachikō-guchi", som betyder ungefär "Hachikōs ingång".

Hachikō dog den 8 mars år 1935. Han hittades på en gata och man fann att han hade hjärtmask och tre-fyra Yakitori-pinnar (en sorts grillspett med kyckling) hittades i hans mage. Han finns idag uppstoppad på National Science Museum of Japan i Ueno, Tokyo.

Den 8:e april varje år hedras minnet av Hachikō i form av en högtidlig cermoni vid Shibuyas järnvägsstation.

Denna historia gör att jag vill köpa mig en riktig Akita inu!