Back to basic

Jag har helt glömt skriva att jag är tillbaka till landet lagom.
Känns lite vemodigt och konstigt att allting är så tyst och folktomt. Van vid ambulans-sirener, överfyllda gator och automatiska trafikljus på övergångsställena med en röst som säger: Det är ingen idé att springa, när det lyser rött. Och jag vill tillbaka så starkt att Sverige känns så minimalt, trots att solen skiner idag. Det känns som att Akihabara, Okachimachi och Ueno bara ligger någon minut härifrån, att om jag bara springer så kommer jag dit på nolltid.









Sitter och lyssnar på ONE OK ROCK's (japans bästa band enligt mig) senaste singel. Takas engelska har blivit så naturlig.

Nu ska jag titta på Final Fantasy advent children - för att få inspiration till min "The cyborg and the princess" saga. Dock är filmen engelsk dubbad , vilket jag inte gillar men den japanska gick inte att få tag i , dumt nog. Ser fram emot att se Kadaj.

Morgon blogg

Nu är klockan snart halv 9. Har nyss tagit ett bad, så nu sitter jag här och torkar.
Challe kommer innan klockan 10 för att hjälpa mig få ner bagaget från våning 7 till 1 (via hiss såklart) och sedan förklara för de i receptionen att jag ska checka ut idag.
Det ska tydligen bli 25 + varmt idag, oj oj får se hur det går. Tur att det finns vending machines med iskall dryck i varje hörn för vi ska spendera hela dagen på stan jag och Challe, så att jag får säga farväl till alla klädaffär etc. Ska ta en sista titt, man vet ju aldrig vad man kan råka lämna kvar ;)
Jag ska också inhandla pockyn till Malin som hon så gärna vill ha, och mama's cookies (goda amerikanska kakor). Sen får vi se vad mer det kan råkas bli. Är lite trött just nu så vi får se om mitt språk håller här.
Vi ska också sätta oss i Ueno parken med varsin japansk crepes i högsta hugg. Längtar efter att sätta tänderna i en med jordgubbar i.
Ut över det vandrar vi väl runt (eller i fyrkanter som jag tycker man gör när man tar sig "runt" i Japan). Vi ska också titta upp vilket tåg jag ska ta till Naritas flygplats. Planet går söndag kl.09.00 så jag har bestämt (sedan en tid tillbaka) att sova på ett vandrarhem Challe kände till, som ligger i närheten av flygplatsen. Jag sover där under lördagsnatten. Det känns skönt att slippa stressa ända från Ueno till Narita på söndagsmorgonen. Jag får skjuts av vandrarhemmet på kvällen till vandrarhemmet och sen därifrån till flygplatsen på morgonen, vilket är tummen upp.

Hoppas på en solig, men inte allt för varm dag så att man svettas som en gris i ett växthus. Det är ju någorlunda attraktivt.

Ha det så bra!
Kommer troligtvis inte kunna nå internet något mer under helgen.
Ses på söndag gulblå.

Regnets återkomst

Vaknade halv 10 i morse av två kvinnor som pratade för högt ute i korridoren. Hade inte somnat förrän klockan 2 igår natt. Låg och tänkte på allt möjligt. Mest onödiga saker.
När jag satte mig upp i sängen på morgonen kände jag hur huvudet snurrade och dunkade. Min panna var kokhet. Hade jag smittats av Challe och Mari?
Som bestämt gick jag ut innan tolv för att gå till Ugglegatan och köpa min andra bentolåda. Denna var inte lika god som gårdagens men det gick ner. På väg till butiken blåste det storm och himlen var alldeles grå över skyskraporna.

När jag lämnade av Challe vid skolan kände jag fortfarande huvudvärken och svetten, men jag tog mig ner mot "centrum" vad nu centrumet är i Akihabara/Okachimachi, för att bla. leta upp en resturang till kvällen när Challe och jag inklusive Challes rumskamrat Mari och hennes vän Ariel mfl. bestämt oss för att gå ut och äta. Mari var den som bestämde att jag skulle få bestämma vart vi skulle äta eftersom det skulle vara min sista kväll i detta område, ungefär.

Det var svårt att gå runt med huvudvärken och "febern", förstår hur Challe kände sig förra veckan. Jag tittade in i lite klädaffär (nej, jag kan inte hålla mig, japanska modet är det vackraste modet på hela planeten) men hittade inget för stunden, var inte så kul att gå runt och snora hela tiden, så jag och Challe ska ta oss runt på korvgatan imorgon (som jag så fint döpt gågatan till).

På väg tillbaka till hotellet stannade jag på am/pm för att handla ett melonbröd.
Ca. kvart över 14 var jag tillbaka på hotellrummet med turen att de hunnit städa klart mitt rum. Jag bytte om till myskläder sedan la jag mig i sängen, sov ungefär en timme. Vaknade lite lullig och frysen, kändes som om jag var fast i en bubbla. Tog ett varmt bad och väckte kroppen lite men kände mig fortfarande seg. Sedan bar det av till Challes skola med hennes paraply i högst hugg för nu var regnet tillbaka.

Vi blev 5 personer som tillsammans sökte efter en restaurangen att äta på; jag, Challe, Ariel och Mari från Taiwan och Pete från USA. Andrew kom senare. På restaurangen valde jag att äta ramen för första gången. Dock var det inte så särskilt som jag önskat efter att ha sett folk njuta av det i japanska dramaserie, men men. När Andrew kom snackade killarna vilt om Pokemon kort etc. Vi tjejer himlade med ögonen.

Sedan bar det av till hotellet för att ha en snacks kväll, bara jag och challe. Vi drack bla. melon cream soda, jag tyckte inte det var speciell, men Challe gillade den starkt. Hon har nog blivit en melon fanatiker här borta.

Har inte kunnat ta några bilder under dagen. Kameran har krånglat :(

Nu ska jag väl hoppa i säng, imorgon blir det upp kl.08 för att hinna duscha etc innan det är utcheckning (kl.10). Challe kommer lite innan för att hjälpa mig med väskorna.

Längtar efter gult och blått nu! Men det är bara för att jag inte gör något vettig i rödprick. Hade jag som Challe haft skola etc hade jag känt att jag haft ett syfte på ett annat sätt.

Nippon - I'll be back!

Morgon olycka

Jag gick upp i lagom tid för att hinna duscha etc. innan jag skulle till Challe.
Vi har sedan tidigare hittat ett underbart matställe (japansk hämtmat). Så idag skulle jag få äta RIKTIG mat till lunch, inga mer nudlar.

Förresten, såhär såg jag ut imorse:












Dagens mest underliga händelse upptäcktes när jag skulle passera Challes port för att ta mig till Ugglegatan för att köpa min bentolåda. Jag såg polisbilen först vars sirenljus snurrade runt, runt. Efter det såg jag bilen hade kraschat in rejält i en liten butik bredvid Challes hus. Det var glas överallt och bilen var lagom trasig. Jag fortsatte mot Ugglegatan utan vidare tanke om olyckan.
I hämtmat butiken (otroligt söt) köpte jag en bentolåda (250 YEN) innehållande kött kryddat med svag vitlök + ris och EN köttbulle. Så fint och sååååååå sjukt gott. Där såldes även stora, friterade räkor för 40 YEN alltså ca. 4 SEK. Helsjukt! Det åt jag till middag + friterad fisk som också kostade 40 YEN. Mmm!











På tillbaka vägen märkte jag kvinnor som viskade till varandra om olyckan och när jag kom närmare Challes hus hade det bildats en liten publik och även en kameraman var på plats. Så fort han fick syn på mig, tänkte "Ah utlänning!", riktade han sin stora kamera mot mig. Alien varning igen.
Vi åt lunch på Challes balkong och därifrån kunde vi se publiken växa, många ringde och talade om vad som hänt för sina nära, tog kort osv - så japan style! Det kom ett annat tv-team senare som också filmade olyckan. Salarymen som inte hade lunch låtsades att de hade det bara för att få se och alla svärmade kring platsen som flugor runt en sockerbit.

Jag satt hos Challe tills det var dags för henne att gå till skolan för att bla. göra sitt "ökända" kanjiprov. Efter det tog jag mig iväg till min älskade Akihabara-affär "denki". Sedan blev det det sista souvenir köpet till mor. Det verkar som att Japan bara blir varmare och varmare, jag gick på stan i ca 2 h sedan var jag tvungen att gå hem, huvudet började nästan snurra.
Inhandlade min "sista" klänning idag. (troligtvis)

Höll nästan på att somna på rummet för att jag var så utmattad av värmen.
Internet har varit skit i två dagar nu, dock verkar det vara stadigt nu på kvällen. Jag återvände till Challe för middag sedan tog vi oss en runda på stan. Vi provade skor i en affär jag hittat tidigare men skostorlekarna i japan är bara dumma i huvudet. Så vi gick vidare. Hittade en affär som hette Pop Girl (vi uttalade gööl, som är det japanska uttalet för girl). Hur har jag kunnat missa denna affär, men dess billiga priser! Fy tusan. Införskaffade äntligen min lagom-stora handväska som jag sökt efter i Sverige. En röd med nitar för ca 85 SEK. Sedan snokade vi runt på bagerier för vi gillar sött bröd så fasligt mycket här.

Bild1: världens godaste pandakakor Bild2: min "sista" klänning













Och nu sitter jag här på hotellrummet och tittar på nyheterna för att se om de ska visa olyckan. Men de snackar bara om annat skit. Challe hittade alla fall ett youtube klipp från olyckan.

(Tryck här!)

Nedan är en video som Challe filmade ur vår synvinkel.

Ännu mer souvenirer

Värme, värme och åter igen VÄRME. Detta måste ha varit den varmaste dagen sen jag anlände. Jag och Challe gick runt tillsammans idag, eftersom hon känner sig bättre, yay
^^ , ganbatte ne!

Vi gick till vårt älskade fleravåningsbutikshus i Akihabara (där jag bla. köpte min hello kitty kudde). Idag hittade vi byggnaden med detsamma! Underbart.
Där köpte jag en sjukt snygg tröja till min bror och min efterlängtade stråhatt. (Ska med stor sannolikhet dit imorgon igen, jag avgudar våning 3 på något sätt, kan det vara kläderna och alla gullegull pyjamaser? I don't know ;) )
Efter att ha strosat där ett tag tog vi oss ner till våning 2 där all mat och snacks finns. Vi inhandlade lite dricka (melonläsk och min älskade fanta grape) som vi ska ha till fredagen när vi ska sörja uppe på mitt hotellrum över att jag åker på söndag. Snacks inhandlas senare, vi hittade inte riktigt något vi ville ha.

Eftersom det var så otroligt varmt idag, svettades riktigt rejält - inte schysst, så tog vi oss hemåt. Vi båda vilade oss lite på varsitt håll. (Jag tittade klart på True Blood säsong 2 och lämnades som ett stort frågetecken, vem tog Bill?!)

Runt 6 tiden möttes vi upp utanför hotellet för att gå på restaurang.
Det som var roligt men denna restaurang var att man beställer mat via en vending machine (den liknar maskinen som står i lobbyn till hotellet där jag köper min dagliga biljett för rummet). På maskinen visas alla rätter som finns + priserna. Man stoppar i pengar för hur mycket rätten kostar, sedan trycker man på sin rätt och vips kommer en biljett ut. Så skönt att slippa tänka på att betala efteråt.
Jag tog oväntat kyckling - dock var jag inte riktigt nöjd med mitt val. Det var alldeles för friterat... mådde för det mesta illa. Har kanske svårt att äta större portioner nu när jag för det mesta lever på cup noodles.
Challe tog bläckfisk som jag fick smaka, den var riktigt god! Ångrade mitt val av mat.






















Efter det blev jag fasligt choklad sugen så vi tog oss till allt-i-allo butikskedjan Takeya där jag inhandlade en meiji chokladkaka.
(Älskar reklamen)
Kvällen till ära filmade jag mitt hotellrum, med hjälp av min kameraman(kvinna) Charlott. Ursäkta allmänt tappad video, ibland blir jag som jag blir, särskilt när jag är trött och i sällskap av Challe. Man kan väl säga att vi har rätt så lika humor på många stadier.

OBS! Tryck på play, pausa och låt sedan videon ladda ett tag innan ni trycker på play igen.
Enjoy!


Imorgon ska de sista sakerna (=GODISET) inhandlas. Currybröd, mama's cookies och pandakakorna (minst tre paket!), kanske också ett till paket med hello kitty makaroner. Har redan köpt ett på 100 YEN affären, men jag vill nog ha ett till för förpackningen var inte så stor.

Förresten, provpackade mina resväskor nu. Chaise va med grejer jag har köpt. Proppfyllt! Men det ska nog få plats lite till ska ni se ;)

En kväll med Godric och grabbarna

En helt oväsentlig grej.
Jag missade förra veckans True Blood avsnitt "I will rise up" såklart Godrics sista. Why? I ask God. Till min grymma besvikelse kan inte svtplay användas utomlands, så jag var tvungen att ta till andra medel för att stilla min hunger. Allt jag kan säga är, som varenda gång Godric är med - Allan Hyde är sjukt fantastisk!


En av de vackraste scenerna i avsnittet är när Godric bestämmer sig för att brinna i solen, som dock förstörs av Alexander Skarsgård aka. vikingen Eric Northman som gnäller på trög svenska: gör det inte Godric... gör det inte.. - No shit?


Hur som helst ett sorgfyllt avsnitt, dock grät jag inte blod (ha-ha) och tänk nu är det bara 3 avsnitt kvar på säsong två. Hoppas hinna se klart de innan det är dags att fara hem... Men det ska nog inte vara några problem ;)

Har förresten börjat få hemlängtan nu. Känner mig trött på det här hotellet och på att Akihabara inte har så mycket att erbjuda mig längre, tyvärr. Nästa gång jag hälsar på landet rödprick (som Max så fint döpt Japan till), så ska jag åka till miljontals städer, som Kyoto, Osaka och upptäcka gamla tempel och inre Tokyo, och kläder ännu mer kläder!

Kommer ha lite svårt att sova i natt, det är sjukt varmt i mitt rum och jag kan inte öppna fönstret, det är dubbelfönster.. morr. Imorgon kanske jag kan filma rummet så får ni se hur det ser ut här. Förvänta er inget marmorgolv eller ståtliga pelare bara...

Good night.

Souvenir shopping m.m

Som befarat blev det inget Shibuya idag. Men jag tog mig i kragen och vandrade bort till Yodobashi, köpcentret med allt möjligt i. Underbar affär, de har allt; smink/skönhetsprodukter, leksaker, cyklar, kamerar, hörlurar, köksredskap etc, etc...
Där köpte jag lite souvenirer jag spanat in tidigare. Köpte även en ansiktsmask med jordgubbe. Kommer bli skönt att ge ansiktet en liten kur. Gjorde något helt oanat också, tycker att min hår har blivit så fult i färgen här nere så ja, jag köpte en hårfärg och snyggade till mig på hotellrummet. Dock var det en aning svårt att krångla inne på toaletten då det stänkte färg överallt. Men, det gick bra tillslut.

Mot kvällningen träffade jag min sjukling till vän och vi tog oss bort till Akihabara för att hitta en butik med många våningar (vet inte om jag riktigt kan kalla det köpcenter, det är så minimalt och trångt). Där gjorde jag tidernas BÄSTA köp någonsin. Jag vet, nu kommer ni tro att jag är lite galen när ni får se bilden, men lugn jag kommer kunna få hem den. När jag såg den kunde INGET stoppa mig från att köpa den. Måste ha sett ganska kul ut när jag släpade runt men den innan jag gick till kassan. Köpte även min sista klänning där. En underbar långklänning som kanske kan bäras i midsommar, den är underbart skön och mönstret gör mig så glad.
Bild 1: Världens bästa köp någonsin Bild 2: Långklänningen

Runt, runt i solen

Idag måste det varit den varmaste dagen hittills sen jag kom. Fötterna brann i skorna.
Trots att Challe fortfarande är sjuk, jag misstänker halsfluss, kanske öroninflammation?
Hur som helst så möttes vi upp på förmiddagen för att hon skulle hämta ut sitt "alien registration card". Det tog oss ett tag att hitta höghuset. Men eftersom det är Golden Week så var kontoret stängt... typiskt. Vi bestämde oss då för att ta oss till Uggle gatan, väldigt söt gata, det känns som man går genom en tunnel med högt tak. Challe visade mig till en klädaffär (surprise?) hon tidigare spanat in. Jag hittade lite kläder där... (överraskade?) Bland annat en playsuit (så nu har jag 3 styckena) väldigt skönt material och mussepigg tröja (70 kr och urskön).












Efter det gick vi till 100 YEN affären för att köpa lite ur-dyra souvenirer. Efter det tog vi oss hemåt. Måste tänka på Challes hälsa! Även fast det är lite tråkigt att sitta på hotellrummet, men efter att ha gått i den där krävande värmen bland tusentals människor är det skönast att få vila på rummet med lite pocky och några underhållande avsnitt av Mr. Castle.

Nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon, ber till hälsogudarna, om Challe mår bättre så ska vi ta oss till Shibuya, just for me ^o^. Vi ska titta på det vi inte hann i söndags.

Ha en fortsatt bra kväll i Sueden!

- Oyasumi nasai.

Bjuder på två festliga bilder från lördagskvällen inne i Yodobashi.
Jag behöver inte förklara att vi är på leksaksavdelningen va?

Den trogna hunden Hachikō

Jag hörde historien om den trogna hunden Hachikō för första gången under en av många lektioner med min lärare Gunnar från Stockholms universitet. Den gjorde mig väldigt känslosam, då det är en väldigt vacker historia.

År 1924 kom Hachi (akitahane) till Tokyo tillsammans med sin ägare Hidesaburō Ueno, som arbetade som professor på Tokyos universitet. Varje dag lämnade Hachi sin ägare vid arbetet och mötte honom sedan vid tågstationen vid arbetsdagens slut. Denna dagliga ritual fortsatte fram till en dag i maj år 1925 då professorn en kväll inte dök upp vid tåget. Professor Ueno hade, vid universitetet samma dag, drabbats av en stroke som ledde till hans bortgång, därför återvände han aldrig till tågstationen där hans vän väntade på honom.

Efter sin ägares död fick Hachi ett nytt hem, som han ständigt rymde ifrån och sökte sig till sitt gamla hem. Så småningom insåg Hachi förmodligen att professorn inte längre fanns i det gamla hemmet och han började istället söka efter sin husse vid tågstationen. Varje dag väntade Hachi vid stationen, men hans vän återvände aldrig. Hachis närvaro vid stationen uppmärksammades av andra pendlare och många av de mindes hur Hachi och professor Ueno hade väntat där tillsammans varje dag. De började ta med mat och godsaker till Hachi.

Hachis besök vid tågstationen fortsatte i 9 år, men han kom endast på kvällen - precis vid den tid då tåget hans husse åkt med kom till stationen. En av Uenos studenter, som var något av en expert på rasen Akita, såg hunden vid stationen och följde honom hem. Han fick höra historien om Hachis liv och kort därefter publicerade han en dokumenterad inventering av Akitas i Japan. Forskningen visade att det endast fanns 30 renrasiga Akitas kvar, Hachi inkluderad.

Professor Uenos före detta student återvände ofta för att besöka Hachi och genom åren skrev han flera artiklar om hans otroliga lojalitet. År 1932 publicerades en av artiklarna i Tokyos största tidning och Hachi blev känd över hela landet. Hans trofasthet mot sin husse imponerade på folket i Japan och ansågs representera en familjelojalitet som alla borde sträva efter. Lärare och föräldrar använde berättelsen om Hachikō som ett exempel för sina barn och elever. En känd japansk konstnär skapade en skulptur av hunden och hela Japans medvetande om rasen Akita växte. Så småningom blev Hachis legendariska trofasthet en nationell symbol för lojalitet. I april år 1934 restes en bronsstaty av honom på stationen där han väntade varje dag och Hachi var själv närvarande vid avtäckningen. Under åren så började man hedra Hachi med att säga 'Hachikō' för att hedra honom.
Statyn är en populär mötesplats och den in- och utgång till stationen som finns närmast statyn kallas "Hachikō-guchi", som betyder ungefär "Hachikōs ingång".

Hachikō dog den 8 mars år 1935. Han hittades på en gata och man fann att han hade hjärtmask och tre-fyra Yakitori-pinnar (en sorts grillspett med kyckling) hittades i hans mage. Han finns idag uppstoppad på National Science Museum of Japan i Ueno, Tokyo.

Den 8:e april varje år hedras minnet av Hachikō i form av en högtidlig cermoni vid Shibuyas järnvägsstation.

Denna historia gör att jag vill köpa mig en riktig Akita inu!

Harajuku en gång till

Söndagens syssla:
Vi hade bestämt att vi skulle ta oss till Harajuku ännu en gång, eftersom vi kände att det fanns så mycket saker (kläder) att se och mycket shopping att utföra.
Dock efter några timmar började Challe känna sig febrig, inte bra kombination med hög värme och mycket folk på gatorna - fler än vanligt. Inte konstigt, det är Golden Week och detta kombinerat med rea lika med sjukt mycket folk!
Vi shoppade alla fall loss lite innan det var dags att ta sig hemåt då vi inte ville att Challe skulle fall ihop på gatan. Vi skulle egentligen även ha tagit oss till Shibuya denna dag för att titta på statyn av hunden Hachiko (fantastisk historia, skriver om honom i nästa inlägg/rippar text från wikipedia) och shoppingcentret Shibuya 109 som har över 120 affärer.
En bild på mesta dels av vad jag hittade, bland annat mina drömmars resväska som jag såklart införskaffade!









Vi tog några få foton från dagen, men eftersom vårt kvinnliga fokus var på just KLÄDER och åter KLÄDER så hade vi inte mycket tid för kameran. Lyckligtvis hade Challe snabba reflexer och hann ta någorlunda foton på ett brudpar sittandes i en vagn med följe som passerade oss utan förvarning.














Även lite egocentriska bilder på mig inne i två av MÅNGA butiker. På första bilden är jag inne i en av mina absoluta favoritaffärer - dock hittade jag inget värt att köpa denna gång. På den andra bilden är jag i den galet trånga affären med sjuk rea och mycket folk, där jag och Challe provade kläder i samma ytte pytte lilla provrum. Kul erfarenhet, med kläder utspridda över hela golvet. Varför har de inga krokar i japanska provrum?





















I väntan på perrongen till tåget hem blev jag "friad" till. En yngre man (not the good looking) kom fram till oss. Han babblade på om att jag hade vackra ögon etc. Sedan frågade han om jag var gift, jag svarade ärligt nej, då frågade han om jag hade någon pojkvän. Där var jag snabb att svara "ja!" och Challe förklarade att jag hade en i mitt hemland. Han blev lite besviken och tackade sedan för sig. Fan, hade det inte kunnat vara nån host-lik drömprins... inte en man med fula, glesa tänder.
Strax efter det ville en annan man med kameran i högsta hugg ta kort på oss för att vi hade blåa ögon = vi var utlänningar. Vi tvekade först, sen sa vi ja (var det modelldrömmarna/kändisdrömmarna som väcktes till liv?) men då kom vårt tåg. Han frågade om vi kunde vänta på nästan för han ville verkligen ta en bild. Men Challe förklarade snällt att vi inte var trötta och ville ta tåget som just kommit. Tåget var aningen fyllt till brädden men vi lyckades pressa in oss. Efter några stationer blev det mindre med folk och vi kunde faktiskt sitta ner båda två.
What a day.


Hursomhelst en kort men trevlig shopping dag.

Ueno Zoo

Igår, lördag, bestämde sig jag och Challe lite randomly för att besöka zoo:et som ligger i Ueno parken, för att se pandorna!
Challe hade gjort mycket under natten innan att jag lät den stackars arma flickan sova ut.
Medan hon snarkade gott i sängen gick jag en runda på stan, bland annat till 100 YEN butiken för att köpa lite smått och gott, lite presenter till mamma etc. Det var en otroligt varm dag, som alla andra dagar just nu, efter en timme var jag tvungen att gå hem och byta kläder. Då hade Challe vaknat, till min lycka.
Klockan halv två träffades vi för att äta lunch och sedan bege oss till parken. Vi blev lite sena och kom dit kl.16,00. Optimistiska som vi är nu för tiden tog vi inte med oss några varma tröjor att skyla oss med och när solen började gå ner knottrade sig skinnet.
Parken i sig var så vacker, nästan som att gå i en djungel och alla djuren hade så fina miljöer och burar. Inget att klaga på där.
Vi tog oss igenom det mesta, dock fick vi aldrig se några svartvita pandor. Typ det enda jag var där för! De hade nog gömt undan de någonstans. Dock fick vi i alla fall se Harry Potters uggla Hedwig, bara det var ju stort. Jag bad om autograf men hon tittade bara bort, tänk vad berömmelse och kändisskap kan göra med en va? Sanslöst.

Här kommer lite bilder från dagen:

Ueno parken i repris

Gick upp tidigt idag igen för att hinna springa till am/pm för att köpa yoghurt till flingorna (det blev jordgubbssmak igen), inhandlade även dagens lunch. BIG Cup Noodle Sea Food (inget jävla size zero här inte, här slår vi på de stora muggarna.) Det gäller att ta sig iväg innan kl.10 annars tror väl städtanterna att jag lämnat rummet för dagen, de kan ingen engelska och min japanska är så jävla bortblåst att jag liknar ett ufo när någon försöker prata med mig. Skäms som tusan.


































Solen sken idag igen, + 19 grader, så uuuunderbart. Ute räckte det med en t-shirt, max en cardigan över, det fläktade så skönt. Konstigt nog var jag den enda med solglasögon, kände mig som en FBI agent, eller kanske mer som en alien för det känner jag mig jämt som här. Alla stirrar som det var något fel på mig, så alien, ja det är en bra benämning på hur jag känner mig.
Jag tog mig bort till Ueno parken, men juuust när jag närmar mig den känner jag plötsligt att jag är i behov av en toalett, (det tar ca. 20 min från hotellet till parken) men jag försöker koppla bort känslan av det och fortsätter gå. Dock växer behovet ju längre jag tar mig genom parken. Klockan är kvart i 13 och jag känner panikkissnödigheten komma (jag vet, jag har haft den förut). Det bara kommer som ett slag i magen och jag MÅSTE mot alla odds ta mig till hotellrummet. Dock visste jag inte om jag skulle få ta mig in på rummet eftersom städningen är i fullgång runt 13 snåret. Och ja, jag hade så rätt. Ingen av städtanterna kan engelska, de verkar heller inte fatta engelska hur korta mina meningar än är. "Need toilet". Tanten med nästan inga tänder kvar stirrar på mig som ett ufo och börjar pladdra på japanska. Hon säger att jag ska vänta i "lobbyn" det tar bara 15 minuter att städa klart rummet (dock håller hon upp 7 fingrar). Jag tar hissen ner till första våningen och står en stund och studerar världskartan över hotell man kan boka. Upptäckte att Uppsala fanns men inte Stockholm.
Efter lång väntan ringer tanten med nästan inga tänder ner till lobbyn och de talar om för mig att jag får gå in på mitt rum nu. Äntligen!
5 minuter senare känns det bättre än att vinna på lotto. Jag vilar från solen i ca. en halvtimme sedan ger jag mig ut mot Ueno parken igen. Det är svinvarmt och överallt strömmar det in folk. Det verkar som att det är något på gång, kanske förbereder de sig för helgens Hanabi festival? Det är otroligt mycket skolungdomar i parken, alla klädda i sina olika uniformer. Jag älskar det och önskar att Sverige också kunde ha det likadant. Jag vandrar runt i parken och gång på gång sneglar folk, och jag påminns om att jag inte är som de. Det är aningen jobbigt att folk stirrar hela tiden, jag känner mig blottad, så uttittad på ett sätt jag inte är van vid.
Det är fullt med dagisbarn i parken, de bär lila (rebook?) overaller och spygröna kepsar för att det ska vara lätt att se de.
På hem vägen går jag på gator jag bara gått på en gång hittills och lyckligtvis hittar jag hem utan problem. Nu sitter jag på hotellrummet, äter nudlar och dricker Fanta grape (iskall!). Vet inte om jag ska ta mig ut en gång till, finns inte så mycket att göra i det här området tyvärr och det är ganska tråkigt att gå runt själv. Känns bara som jag är i någon slags bubbla, att allting runt omkring inte är på riktigt, att alla salary men och skolungdomar inte finns på riktigt, att alla som delar ut reklam bara ska försvinna när som helst. Att jag är i Japan just nu, på ett hotellrum i ett av Tokyos distrikt är overkligt och trots att alla pratar ett språk jag en gång kunde så känns allting bara overkligt.

Jag och mina "kära" cup noodles, känns som att det är det enda jag äter nu när jag inte får komma över till Challe då hon velat plugga. Men, men det är bättre än risbollar i alla fall (usch jag ryser av tanken).