Harajuku en gång till

Söndagens syssla:
Vi hade bestämt att vi skulle ta oss till Harajuku ännu en gång, eftersom vi kände att det fanns så mycket saker (kläder) att se och mycket shopping att utföra.
Dock efter några timmar började Challe känna sig febrig, inte bra kombination med hög värme och mycket folk på gatorna - fler än vanligt. Inte konstigt, det är Golden Week och detta kombinerat med rea lika med sjukt mycket folk!
Vi shoppade alla fall loss lite innan det var dags att ta sig hemåt då vi inte ville att Challe skulle fall ihop på gatan. Vi skulle egentligen även ha tagit oss till Shibuya denna dag för att titta på statyn av hunden Hachiko (fantastisk historia, skriver om honom i nästa inlägg/rippar text från wikipedia) och shoppingcentret Shibuya 109 som har över 120 affärer.
En bild på mesta dels av vad jag hittade, bland annat mina drömmars resväska som jag såklart införskaffade!









Vi tog några få foton från dagen, men eftersom vårt kvinnliga fokus var på just KLÄDER och åter KLÄDER så hade vi inte mycket tid för kameran. Lyckligtvis hade Challe snabba reflexer och hann ta någorlunda foton på ett brudpar sittandes i en vagn med följe som passerade oss utan förvarning.














Även lite egocentriska bilder på mig inne i två av MÅNGA butiker. På första bilden är jag inne i en av mina absoluta favoritaffärer - dock hittade jag inget värt att köpa denna gång. På den andra bilden är jag i den galet trånga affären med sjuk rea och mycket folk, där jag och Challe provade kläder i samma ytte pytte lilla provrum. Kul erfarenhet, med kläder utspridda över hela golvet. Varför har de inga krokar i japanska provrum?





















I väntan på perrongen till tåget hem blev jag "friad" till. En yngre man (not the good looking) kom fram till oss. Han babblade på om att jag hade vackra ögon etc. Sedan frågade han om jag var gift, jag svarade ärligt nej, då frågade han om jag hade någon pojkvän. Där var jag snabb att svara "ja!" och Challe förklarade att jag hade en i mitt hemland. Han blev lite besviken och tackade sedan för sig. Fan, hade det inte kunnat vara nån host-lik drömprins... inte en man med fula, glesa tänder.
Strax efter det ville en annan man med kameran i högsta hugg ta kort på oss för att vi hade blåa ögon = vi var utlänningar. Vi tvekade först, sen sa vi ja (var det modelldrömmarna/kändisdrömmarna som väcktes till liv?) men då kom vårt tåg. Han frågade om vi kunde vänta på nästan för han ville verkligen ta en bild. Men Challe förklarade snällt att vi inte var trötta och ville ta tåget som just kommit. Tåget var aningen fyllt till brädden men vi lyckades pressa in oss. Efter några stationer blev det mindre med folk och vi kunde faktiskt sitta ner båda två.
What a day.


Hursomhelst en kort men trevlig shopping dag.