En shopaholic maniac i Harajuku

Man kan väl säga att jag och Harajuku klickade, trots de folkfyllda gatorna och det eviga sorlet så kände jag mig som hemma.
Det underbara med Harajuku är modet och då menar jag inte cosplay delen, utan det "vanliga" ungdomsmodet. Det är så vågat, självsäkert och framförallt en vardags sak. Jag avundas deras sätt att klä sig och känner genast att mitt egna klädval är alldeles för tråkigt och intetsägande, att jag vill vara mer som de.
Vi anländer med tunnelbana. Solen steker oss när vi tar oss genom Harajuku street's smala gator kantade med alla möjliga butiker. Som den shopaholic maniac jag är trivs jag som katten i solsken, detta måste vara himlen! Jag känner begäret växa inom mig, här ska SHOPPAS!
Vart jag än ser åt för håll är det alltid människor jag ser, men vi knuffas inte eller tränger ut varandra. Vi går på ett slags led utan att ha bestämt det.

Det roliga med Harajuku är att det finns kläder för alla, lika mycket för tjejer som för killar. Därför kan ungdomarna klä sig som de vill. Jag tycker att det är synd att det inte finns samma utbud i Sverige, framför allt för männen.
Jag köpte mig en klänning från en väldigt söt affär, många av butikerna var små och personliga. Klänningen påminner mycket om de klänningarna som majoriteten av tjejerna i Harajuku bar under dagen. Helst med ett par tuffa boots.
Det fanns så mycket att inhandla så att jag blev helt snurrig i huvudet. Mitt hjärta kände; jag har kommit så rätt. Om jag skulle flytta till Japan skulle det bli Harajuku, utan tvekan.
Söndagens inköp:












Klänning ca.205 SEK, hörlurar ca. 126 SEK, lösögonfransar ca. 8 SEK/st, ring 10 SEK, nagellack 10 SEK
Efter dagens shoppingtur tog vi oss vidare till skogen som döljer Meiji templet. Det var en otroligt rogivande plats att vistas på och vi pratade en del om livet etc, glada att ingen annan förstod vad vi sa.

Ut av en ren slump fick vi chansen att se detta:

Ett japanskt brudpar på väg till eller från bröllopet in i en del av templet.

Efter besöket har jag haft ett stort begär efter att åka tillbaka, så nu har jag och min kära följeslagare Charotto bestämt oss för att ta oss dit igen någon gång under nästa vecka. Wonderful ^^