Tokyo Tower / Djurpolisen i Roppongi

Gick upp rätt så tidigt imorse (kl.8) för att vi skulle åka iväg för att leta upp Tokyo Tower. Cirka kl.12 möttes vi upp under den stekande solen och tog oss ner under jorden till Okachimachis tunnelbanestation. Vi betalade 190 yen för att åka med gråa linjen till Kamiyacho. Jag ÄLSKAR tunnelbane-automaterna där man köper sina biljetter, och jag älskar biljetterna och hur man stoppar ner de i "ticket gates" (blev så dum översättning till svenska) och biljetten swischar upp på andra sidan, nästan som magi.
Skillade Challe, går vilse i Sthlm men leder mig rätt genom Tokyos många distrikt, isn't she a star? Med hjälp av en simpel karta tog hon oss från mitt hotell via tunnelbanan till den enorma och röda tv/radio tornet i Minato.
Jag trodde att Tokyo Tower låg i hjärtat av Tokyo men så var inte fallet, det ligger aningen utanför.
Väl framme hittade vi tornet ganska snabbt... öhm det är ju inte så svårt att se det kan man väl säga eftersom det mäter 332,6 m. över marken. Hade varit pinsamt om vi bara råkat passera det. Men och andra sidan hade jag inte blivit förvånad.
Det var ganska mäktigt att stå uppe i tornet. Vi betalade 65 SEK för att komma ca. 150 meter upp över marken. Därifrån var allt så pytte ytte litet, skit kul att alla såg ut som små stressade myror nedanför oss. Det hölls fotbollsträningen på en gräsplan nedanför, riktigt kul att "följa".

I tornet fanns även "titt-fönster" så att man kunde se rakt ner på marken. Aningen läskigt för en höjdrädd stackare, men annars helt ok.

Sedan tog vi hissen och hamnade på en annan våning utomhus där det finns ett mini-tivoli för barn. Det stormade något galet däruppe och jag fick hålla hårt i klänningen för att inte flasha mig. Challe njöt som ett barn.






















När klockan blev 14/15.00 (?) började vi vandra mot Roppongi, ett annat distrikt, som inte ligger långt ifrån Minato, för att se lite innerstad. Roppongi är känt för sitt nattliv och hostställen, dock såg vi inga hostar (gråter en skvätt). Hostar är ett fenomen jag jätte gärna vill se nu när jag är i Japan, helst av allt vill jag till Osaka för där kryllar det av host klubbar.












På väg till Roppongi hittade vi en hög trappa som ledde oss upp till ett otroligt rogivande tempel. Vägen därifrån var inte lika exklusiv och vi landade tillslut på en Toyota uppfart. (Pappa jag har hittat bilen vi måste köpa, den var råsnygg).










Roppongi hade inte mycket att erbjuda oss förutom lite glass och en petshop. När jag såg den på andra sidan gatan blev jag helt till mig, jag har sedan länge velat se ett sånt här fenomen. Men när vi kommer närmare och såg hundarna ligga i den hemska värmen sjönk hjärtat.
Vi led med de stackars djuren som var fast i den där jäkla glasburarna, som om de var dockor i ett tittskåp. Efter att vi ätit upp glassen gick vi in i affären. Jag hade knappt något batteri kvar på kameran när jag tog korten på affären, hade tänkt filma men då skrek kameran, fick heller inte fota inuti butiken. Hittade en ganska bra bild på google, hur det ungefär såg ut på utsidan. Dock är det ingen stekande sol med på bilden som gör valparna groggy och utmattade. Många av de var så små/unga att de knappt lärt sig gå, en del krälade sig fram.
Det kändes som vi var från djurpolisen och bara ville rädda allihopa. Gud, få gånger har mitt hjärta blödit på detta vis. Många av valparna som låg i fönstret var närapå apatiska. En stackars (stor) golden retriver valp cirkulerade i sin glasbur som var alldeles för liten för honom/henne. De hade både kattungar och hundvalpar, men mest fascinerande måste ändå ha varit övervåningen. Där sålde de en apa (den låg gömd under sin filt hela tiden så vi kunde aldrig se den) som befann sig i någon slags papegojbur och en liten uggla (i en annan bur såklart). En stor rottweiler valp gick runt i en glasbur fylld med toapapper och hans egna skit. På golvet, i en lång träbur utan tak låg en enorm St.Bernards valp utan att reagera på någonting. Alla djuren var så otroligt fina, men det gjorde ont i hjärtat att många av de hade sitt eget skit i burarna och heller inget vatten.


Runt 17.00 tiden tog vi oss hem, trötta och slitna med onda fötter. Till middag åt jag curry nudlar (extra-large mugg), min favorit!! Inget vattnigt skit här inte.
Nu (22) sitter jag här och summerar dagen med en fanta grape (iskall), mitt första köp från en vending machine och jag lyckades. Har varit ute på en liten tur runt Ueno/Okachimachi/Akihabara men det var så läskigt folktomt att jag gick hem igen. Nu ska jag luta mig tillbaka och titta på ett avsnitt av deckarenserien Castle. Jag älskar Rick Castle, han är ett kungligt fenomen. - Im Castle, Rick Castle.